Fria resor i Köpenhamn?

DET ER DYRT AT KØRE GRATIS I BUS, lyder en av huvudrubrikerna i Köpenhamnstidningen Berlingske Tidende den fjärde september. Underrubriken fortsätter med att säga att “afskaffelse af billetter vil betyde stærkt øgede skatter – Sovjet har prøvet og afskaffet gratis-systemet.”

Direktören för Köpenhamns Sporveje, K. N. Andersen, har studerat den möjliga framtida politiken för sin organisation och framträtt som en bestämd motståndare till fria resor.
Han menade att fria resor på Köpenhamns bussar skulle betyda att de lokala skattebetalarna skulle få betala för besökare och turister. Det skulle inte lösa problemet med trafikstockningarna, eftersom enbart avskaffandet av busstaxor inte skulle vara tillräckligt för att locka bilister till allmänna transportmedel. För att göra det måste kvaliteten på tjänsten förbättras och det skulle kosta ännu mer pengar. Om fler människor använde bussarna skulle kostnaderna öka. Slutligen sa Andersen att ryssarna prövat det 1921 och avskaffat det efter endast sex månader.

Det kommer naturligtvis att vara fria resor i socialismen, men det är inte socialisters uppgift att förespråka reformer av kapitalismen, som införandet av fria resor i sig skulle vara. Ändå verkar Andersens argument mot denna reform att vara litet ensidiga och hans hänvisning till Ryssland kan bara ses som en fördom.

Hur många gånger har inte socialister, då de förklarat att socialismen kommer att innebära pengarnas avskaffande, fått höra att de försökte det i Ryssland, men måste återvända till penningsystemet igen! Svaret är naturligtvis att Ryssland aldrig verkligen försökte att avskaffa pengarna efter 1917, utan att krisförhållandena i samband med revolutionen och inbördeskriget ledde till att normala köp- och säljtransaktioner bröt samman. Hur som helst var varken de ekonomiska eller politiska förhållandena i Ryssland mogna för genomförande av socialism och därmed också avskaffande av penningen.

Men på sätt och vis hade Andersen rätt då han förknippade den allmänna idén om fria resor med socialism. För i socialismen kommer resor att vara fria, men det kommer också alla andra produkter och tjänster. Det kommer att ha blivit möjligt eftersom produktionsmedlen kommer att ha ställts under samhällets demokratiska kontroll, varmed alla konstgjorda hinder för produktion av ett överflöd av rikedomar kommer att ha försvunnit.

Men, genomförd som en reform av kapitalismen (vilket är vad Andersen i själva verket argumenterar mot) kommer fria resor inte nödvändigtvis att vara till nytta för lönearbetarna, eftersom resekostnader är en del av de levnadskostnader, som nuvarande löner återspeglar. De minskade resekostnader som fria bussar och förortståg skulle betyda, skulle utgöra ett tryck nedåt på lönerna. Detsamma gäller avskedandet av konduktörer och biljettmottagare.

Detta är något som oftast förbises av förespråkarna av den s.k. nolltaxan i Köpenhamn, London, Hamburg och de andra storstäderna där man kan finna dem. Det är också en orsak till att socialister – trots att det kommer att vara fria resor i socialismen – inte stöder denna speciella reform av kapitalismen.