Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP, grundades redan 1889 men det dr\u00f6jde \u00e5tta \u00e5r innan partiet antog sitt f\u00f6rsta program. Det skrevs av Axel Danielson och byggde i stort p\u00e5 den tyska socialdemokratins Erfurtprogram. I programmets allm\u00e4nna grundsatser f\u00f6rklarade SAP som sitt syfte att er\u00f6vra politisk makt f\u00f6r “upph\u00e4vandet av det privatkapitaliska monopolet p\u00e5 produktionsmedlen och dessas f\u00f6rvandling till gemensam, hela samh\u00e4llet tillh\u00f6rande egendom”. Programmet klargjorde ocks\u00e5, att “gemensam, hela samh\u00e4llet tillh\u00f6rande egendom” inte betydde r\u00e4tt och sl\u00e4tt f\u00f6rstatligande av industrin eller statskapitalism. M\u00e5ls\u00e4ttningen var avskaffandet av l\u00f6nesystemet (“arbetarklassen upph\u00f6r att vara en klass av l\u00f6narbetare”) och ers\u00e4ttandet av produktion f\u00f6r profitabel f\u00f6rs\u00e4ljning p\u00e5 marknaden med produktion f\u00f6r direkt bruk (“den planl\u00f6sa varuproduktionens ers\u00e4ttande med en socialistisk, samh\u00e4llets verkliga behov motsvarande produktion”).<\/p>\n\n\n\n
Men socialdemokraterna trodde att detta bara kunde ske “efter hand”, att \u00f6verg\u00e5ngen till socialism m\u00e5ste vara en l\u00e5ngsam, gradvis process. En del socialdemokrater betraktade statskapitalism, de kallade det “statssocialism”, som en n\u00f6dv\u00e4ndig \u00f6verg\u00e5ngsform innan socialismen kunde uppn\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n
Idag \u00e4r tonen annorlunda. Socialdemokraterna har varit den svenska kapitalismens regeringsparti i fyrtio \u00e5r, visserligen vid ett par tillf\u00e4llen i koalition med andra partier \u00c4ven om l\u00f6nerna \u00e4r h\u00f6gre nu, \u00e4r arbetarklassen fortfarande en klass av l\u00f6narbetare, som producerar varor \u00e5t kapitalistklassen f\u00f6r profitabel f\u00f6rs\u00e4ljning p\u00e5 marknaden.<\/p>\n\n\n\n
Socialdemokraterna talar fortfarande om samh\u00e4lleligt \u00e4gande och socialism, men det \u00e4r p\u00e5tagligt hur begreppens betydelse har f\u00f6r\u00e4ndrats f\u00f6r dem. “Den (socialdemokratin) f\u00f6retr\u00e4der kravet p\u00e5 samh\u00e4lleligt \u00e4gande eller samh\u00e4llskontroll \u00f6ver naturtillg\u00e5ngar, kreditinstitut och f\u00f6retag i all den omfattning som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att ta till vara medborgarintressen”, heter det i deras f\u00f6rslag till nytt partiprogram. H\u00e4r \u00e4r det uppenbarligen fr\u00e5ga om statligt \u00e4gande eller statskapitalism. Att tala om samh\u00e4lls\u00e4gda kreditinstitut \u00e4r en sj\u00e4lvmots\u00e4gelse eftersom krediter bara kan existera i ett varuproducerande samh\u00e4lle och inte skulle ha n\u00e5gon plats i socialismen.<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5nga av de tidigare socialdemokratiska teoretikerna hade sina byr\u00e5kratiska dr\u00f6mmar om en statsdirigerad kapitalism. Erfarenheten har l\u00e4rt dagens socialdemokratiska ledare och huvudparten av dess medlemmar att betrakta detta som en mardr\u00f6m. De vet att en kanslihusdirigerad kapitalism i st\u00e4llet f\u00f6r att l\u00f6sa dagens problem mycket v\u00e4l skulle kunna f\u00f6rv\u00e4rra dem.<\/p>\n\n\n\n
” ‘Vi vill ha ett \u00f6ppet och variationsrikt system och d\u00e4rf\u00f6r kan vi ocks\u00e5 t\u00e4nka oss olika \u00e4gandeformer f\u00f6r f\u00f6retagen’, sade t.ex. statsminister Olof Palme p\u00e5 en presskonferens f\u00f6r en tid sedan. ‘Och prismekanismen \u00e4r en utm\u00e4rkt uppfinning f\u00f6r att inrikta produktionen efter m\u00e4nniskornas \u00f6nskningar \u2026 F\u00f6rstatliganden \u00e4r en metod som vi inte fr\u00e5ns\u00e4ger oss, men den har inget v\u00e4rde i sig. Den fr\u00e5gan f\u00e5r vi bed\u00f6ma utifr\u00e5n varje konkret fall och som hittills p\u00e5 rent f\u00f6rnuftsm\u00e4ssiga grunder. Vi har en avsp\u00e4nd inst\u00e4llning till f\u00f6rstatliganden \u2026’ ” (Dagens Nyheter, 23 augusti 1974).<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r ett par \u00e5r sedan uttryckte han \u00e5sikten att “blandekonomin ska vi ha kvar” och f\u00f6rklarade att “jag har inte sv\u00e5rt att tala f\u00f6r \u00f6kade f\u00f6retagsvinster” (Dagens Nyheter, 26 mars 1972).<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5nga av de tidigare stj\u00e4rnorna i SAP skulle f\u00f6rmodligen blivit f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver att h\u00f6ra att det “socialistiska” m\u00e5let \u00e4r en “blandekonomi” med dess “socialistiska sektor” och dess “privata n\u00e4ringslivssektor”. De hade \u00e5tminstone en viss kunskap om kapitalismens v\u00e4sentliga k\u00e4nnetecken och betraktade alternativet till det nuvarande samh\u00e4llet som en social helhet.<\/p>\n\n\n\n
Hur kunde det h\u00e4nda?
\nFr\u00e5gan uppst\u00e5r omedelbart: Hur kunde det h\u00e4nda? Hur kunde ett parti som en g\u00e5ng f\u00f6ref\u00f6ll att f\u00f6rst\u00e5 socialismens betydelse bli ett parti son administrerade kapitalismen?<\/p>\n\n\n\n
Svaret \u00e4r egentligen ganska enkelt. Fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan var socialdemokratins grundl\u00e4ggande svaghet, inte bara i Sverige utan ocks\u00e5 i andra l\u00e4nder, dess dualistiska h\u00e5llning. I likhet med sin tyska f\u00f6rebild hade 1897 \u00e5rs program inte bara en teoretisk del, grundad p\u00e5 Marx analyser. Det inneh\u00f6ll ocks\u00e5 ett politiskt program d\u00e4r SAP f\u00f6rband sig att ut\u00f6va p\u00e5tryckningar inom kapitalismen f\u00f6r olika demokratiska och sociala reformer. De kr\u00e4vde allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt, progressiv inkomstskatt, avskaffande av alla indirekta skatter, \u00e5tta timmars arbetsdag, pensioner etc. Det \u00e4r naturligtvis f\u00f6rst\u00e5eligt att de tidiga socialdemokraterna inte betraktade socialismen som omedelbart genomf\u00f6rbar. I Sverige befann sig kapitalismen fortfarande i sin barndom. De flesta m\u00e4nniskorna levde fortfarande p\u00e5 landsbygden, l\u00f6narbetarna utgjorde bara en minoritet av befolkningen och saknade r\u00f6str\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Men n\u00e4r SAP s\u00f6kte masst\u00f6d p\u00e5 sociala reformer var det oundvikligt att de skulle attrahera m\u00e4nniskor som inte var intresserade av en f\u00f6r\u00e4ndring fr\u00e5n kapitalismen utan bara av f\u00f6r\u00e4ndringar inom kapitalismen. I praktiken var SAP redan fr\u00e5n b\u00f6rjan ett kapitalistiskt reformparti. Deras p\u00e5st\u00e5dda socialistiska m\u00e5ls\u00e4ttning hade inget som helst inflytande p\u00e5 deras dagliga politik och propaganda.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n starten rymde SAP en m\u00e4ngd skiftande och motstridiga uppfattningar. D\u00e4r fanns de som predikade en v\u00e5ldsam och blodig revolution tillsammans med de fredligaste bland evolutionister. D\u00e4r fanns internationalister tillsammans med anh\u00e4ngare av nationellt oberoende. D\u00e4r fanns anh\u00e4ngare av Marx arbetsv\u00e4rdeteori tillsammans med gr\u00e4nsnyttot\u00e4nkare. D\u00e4r fanns militanta ateister tillsammans med h\u00e4ngivna kristna.<\/p>\n\n\n\n
Socialdemokratin byggde upp sitt st\u00f6d p\u00e5 opportunism och principl\u00f6shet b\u00e5de ut\u00e5t och in\u00e5t. De \u00f6ppnade partiet f\u00f6r religi\u00f6sa m\u00e4nniskor genom att f\u00f6rklara religionen f\u00f6r en privatsak. F\u00f6r att genomdriva sina reformkrav var de beredda till kompromisser och allianser med \u00f6ppna f\u00f6rsvarare av kapitalismen. Det var tack vare liberalt st\u00f6d som Hjalmar Branting valdes till den f\u00f6rste socialdemokratiske riksdagsmannen 1897. B\u00f6rjan av 1900-talet k\u00e4nnetecknas av ett n\u00e4ra samarbete mellan socialdemokrater och liberaler och m\u00e5nga liberaler som s\u00e5g vart vinden bl\u00e5ste upplevde inga problem att byta politisk kostym och bli socialdemokrater. Behovet av masst\u00f6d kom i strid med SAP:s p\u00e5st\u00e5dda m\u00e5ls\u00e4ttningar. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt upprepade de reformismens gamla l\u00e4xa d\u00e4r trossatser och ideal byts ut mot r\u00f6ster.<\/p>\n\n\n\n
Socialism och kapitalism
\nDen avg\u00f6rande skillnaden mellan dagens socialdemokrater och socialister \u00e4r att socialisterna ser kapitalismen som ett system, underordnat best\u00e4mda ekonomiska lagar. Det grundas p\u00e5 klassmonopol p\u00e5 produktionsmedlen. Med en egendomsl\u00f6s arbetarklass som m\u00e5ste s\u00e4lja sin arbetskraft mot l\u00f6n f\u00f6r att leva. Det spelar ingen roll huruvida industrin \u00e4r privat\u00e4gd eller statligt \u00e4gd. Produktionens syfte f\u00f6rblir profit och kapitalackumulation. Om produkterna inte kan s\u00e4ljas till profit, i Sveriges fall till stor del p\u00e5 v\u00e4rldsmarknaden, avstannar kapitalackumulationen och ett kristillst\u00e5nd intr\u00e4der. Varje parti som tar makten inom kapitalismen m\u00e5ste acceptera detta och inrikta sin politik p\u00e5 att f\u00e5 kapitalismen att fungera s\u00e5 friktionsfritt som m\u00f6jligt f\u00f6r att utvinnandet av profit ska fortg\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Socialdemokraterna accepterar profit-ekonomin och \u00e4r beredda att forts\u00e4tta att arbeta f\u00f6r den. Under h\u00f6gkonjunkturer n\u00e4r profiter \u00e4r relativt h\u00f6ga kan det visserligen f\u00f6rekomma verbala utfall mot “\u00f6vervinster” fr\u00e5n socialdemokrater, men inte mot vinster och exploatering som s\u00e5dan. Och n\u00e4r profiter \u00e4r l\u00e5ga i l\u00e5gkonjunkturer talar de f\u00f6r \u00f6kade vinster.<\/p>\n\n\n\n
Kapitalismen \u00e4r ett system och kan inte fungera p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r dess egen natur. Svikna f\u00f6rhoppningar och ouppfyllda l\u00f6ften \u00e4r oundvikliga under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n\n\n\n
I det socialdemokratiska partiprogrammet 1960 f\u00f6rklarade SAP att “den bek\u00e4mpar varje koncentration av den ekonomiska makten i ett f\u00e5tals h\u00e4nder”. I Koncentrationsutredningen – en sammanfattning \u00e5tta \u00e5r senare var de tvungna att erk\u00e4nna att “koncentrationen av den ekonomiska makten i ett f\u00e5tals h\u00e4nder” aldrig fortg\u00e5tt s\u00e5 snabbt som just under sextiotalet.<\/p>\n\n\n\n
I sin barndom var SAP k\u00e4nt som ett starkt anti-militaristiskt parti. De talar fortfarande om nedrustning, internationell avsp\u00e4nning etc. etc., men har under fyrtio \u00e5rs socialdemokratiskt regeringsinnehav f\u00f6rt Sverige till en t\u00e4tplats i den internationella rustningsligan med avseende p\u00e5 milit\u00e4ra utgifter per capita. Bara Israel, USA och Sovjet ligger f\u00f6re.<\/p>\n\n\n\n
Efterkrigstidens utdragna h\u00f6gkonjunktur ledde SAP till att tro att de hade l\u00f6st problemet med arbetsl\u00f6shet och att de f\u00f6rfogade \u00f6ver medel f\u00f6r att f\u00f6rhindra depressioner. 1970-talets f\u00f6rsta \u00e5r s\u00e5g arbetsl\u00f6sheten stiga till den h\u00f6gsta niv\u00e5n sedan trettiotalets depression och idag varnar en tidigare socialdemokratisk minister och nobelprisvinnare, Gunnar Myrdal, tillsammans med m\u00e5nga andra, f\u00f6r en ny depression som skulle f\u00e5 trettiotalets att se ut som sm\u00e5potatis. (Dagens Nyheter, 6 december 1974)<\/p>\n\n\n\n
Reformismens grundl\u00e4ggande misstag \u00e4r att den tror att sociala problem gradvis kan reformeras bort. I. verkligheten \u00e5terkommer de gamla problemen g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng trots alla reformer och nya problem uppst\u00e5r hela tiden.<\/p>\n\n\n\n
Socialismen \u00e4r ett system grundat p\u00e5 gemensamt \u00e4gande och demokratisk kontroll av produktions- och distributionsmedlen. Den inneb\u00e4r avskaffandet av produktion av varor f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljning p\u00e5 marknaden, priser, profiter, l\u00f6ner, pengar, ja, av varje form av utbyte. Socialismen kan inte existera i ett land. Kapitalismen, det system den ska eftertr\u00e4da, \u00e4r redan v\u00e4rldsomfattande. Inte heller kan kapitalismen gradvis utvecklas till socialism. Den kr\u00e4ver en revolution\u00e4r omvandling av samh\u00e4llets grundval. Denna omvandling \u00e4r bara m\u00f6jlig n\u00e4r arbetarklassen f\u00f6rst\u00e5r och \u00f6nskar socialism och organiserar sig f\u00f6r att f\u00e5 den. De som kastar bort sin tid och energi p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 kapitalismen att fungera p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r dess natur st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r socialismens genomf\u00f6rande. Ett s\u00e5dant hinder \u00e4r SAP.<\/p>\n\n\n\n
(V\u00e4rldssocialism 10, 1974)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti, SAP, grundades redan 1889 men det dr\u00f6jde \u00e5tta \u00e5r innan partiet antog sitt f\u00f6rsta program. Det skrevs av Axel Danielson och byggde i stort p\u00e5 den tyska socialdemokratins Erfurtprogram. I programmets allm\u00e4nna grundsatser f\u00f6rklarade SAP som sitt syfte att er\u00f6vra politisk makt f\u00f6r “upph\u00e4vandet av det privatkapitaliska monopolet p\u00e5 produktionsmedlen och dessas…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"magazine_newspaper_sidebar_layout":"","footnotes":""},"class_list":["post-1518","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1518","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1518"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1518\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1518"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}