{"id":1498,"date":"2019-03-16T13:12:45","date_gmt":"2019-03-16T13:12:45","guid":{"rendered":"https:\/\/wsm.prolerat.org\/?page_id=1498"},"modified":"2019-03-16T13:12:45","modified_gmt":"2019-03-16T13:12:45","slug":"myten-om-overgangssamhallet-av-a-buick","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/myten-om-overgangssamhallet-av-a-buick\/","title":{"rendered":"Myten om \u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4llet av A. Buick"},"content":{"rendered":"\n

Publicerat i Critique<\/em> 5, 1975.
Digitaliserat av Jonas Holmgren<\/a> f\u00f6r Marxists Internet Archive. <\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Critique<\/em> har nyligen publicerat \u00f6vers\u00e4ttningen av en artikel av Ernest Mandel. I den utvecklar han sin numera bekanta teori att, i den sociala revolutionens f\u00f6rlopp mellan kapitalism och socialism kommer med n\u00f6dv\u00e4ndighet ett \u00f6verg\u00e5ngs”samh\u00e4lle” med egen social bas, egna produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden etc.[1]<\/a> Den synpunkten \u00e4r v\u00e4rd att diskuteras, men trots den marxistiska terminologin \u00e4r det faktiskt inte en \u00e5sikt som Marx sj\u00e4lv hade. Som den h\u00e4r artikeln ska f\u00f6rs\u00f6ka visa talade Marx verkligen om en “politisk<\/em> \u00f6verg\u00e5ngsperiod” mellan kapitalism och socialism, men aldrig om ett “\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle<\/em>“.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6verg\u00e5ngsperioden<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Vad menade d\u00e5 Marx, n\u00e4r han talade om denna\n“\u00f6verg\u00e5ngsperiod”? Tv\u00e4rtemot vad som allm\u00e4nt antas\n(v\u00e4sentligen ett resultat av stalinistisk och trotskistisk\npropaganda), var den h\u00e4r perioden f\u00f6r Marx inte den mellan\nuppr\u00e4ttandet av den allm\u00e4nna \u00e4gander\u00e4tten till\nproduktionsmedlen och tiden d\u00e5 principen “fr\u00e5n var och en\nefter f\u00f6rm\u00e5ga, \u00e5t var och en efter behov” kunde\ninf\u00f6ras. Snarare avs\u00e5g han den period, under vilken\narbetarklassen anv\u00e4nder statsmakten f\u00f6r att\n\u00f6verf\u00f6ra produktionsmedlen i allm\u00e4n \u00e4go. Med andra\nord, \u00f6verg\u00e5ngsperioden \u00e4r en politisk ordning mellan\narbetarklassens er\u00f6vrande av den politiska makten i det\nkapitalistiska samh\u00e4llet och det d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande\nuppr\u00e4ttandet av socialismen. En period under vilken arbetarklassen\nersatt kapitalistklassen som h\u00e4rskande klass, d.v.s. har\nkontrollen \u00f6ver statsmakten. \u00d6verg\u00e5ngsperioden avslutas\nmed att ett klassl\u00f6st samh\u00e4lle uppr\u00e4ttas, ett\nsamh\u00e4lle baserat p\u00e5 allm\u00e4nt \u00e4gande och hela\nsamh\u00e4llets demokratiska kontroll \u00f6ver produktionsmedlen.\nSamtidigt avskaffas tv\u00e5ngsstaten, l\u00f6nearbetet, produktionen\nav varor f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljning p\u00e5 en marknad f\u00f6r\nprofiter, t.o.m. k\u00f6p och f\u00f6rs\u00e4ljning, pengar och\nmarknaden \u00f6ver huvud taget.<\/p>\n\n\n\n

Att “\u00f6verg\u00e5ngsperioden” f\u00f6r Marx var perioden efter<\/em>\narbetarklassens er\u00f6vrande av den politiska makten och f\u00f6re<\/em>\ndet verkliga inr\u00e4ttandet av allm\u00e4nt \u00e4gande av\nproduktionsmedlen framg\u00e5r klart av b\u00e5de hans tidiga och\nsena skrifter.<\/p>\n\n\n\n

1852 skrev han till sin v\u00e4n Weydemeyer i Amerika att en av de saker han bevisat var “att proletariatets diktatur (som han kallade perioden d\u00e5 arbetarklassen kontrollerade statsmakten)[2]<\/a> endast utg\u00f6r \u00f6verg\u00e5ngen till avskaffandet av alla klasser<\/em> och till ett klassl\u00f6st samh\u00e4lle<\/em>.” (Marx’ kursiv.)[3]<\/a> <\/p>\n\n\n\n

Engels sammanfattar 1873 sina och Marx’ \u00e5sikter i “den vetenskapliga tyska socialismens uppfattning om n\u00f6dv\u00e4ndigheten av proletariatets politiska aktion och proletariatets diktatur som en \u00f6verg\u00e5ng till avskaffandet av klasserna<\/em> och d\u00e4rmed \u00e4ven av staten …” (min kursiv.)[4]<\/a><\/p>\n\n\n\n

\u00d6verg\u00e5ngsperioden \u00e4r s\u00e5ledes perioden fram\ntill<\/em> uppr\u00e4ttandet av allm\u00e4nt \u00e4gande av\nproduktionsmedlen. 1875 skrev Marx i sina privata anteckningar om Gothaprogrammet<\/strong>\nsom antogs av de tyska socialdemokraternas enighetskongress:<\/p>\n\n\n\n

“Mellan det kapitalistiska och det kommunistiska samh\u00e4llet ligger den period d\u00e5 det ena revolution\u00e4rt omvandlas till det andra. Mot detta svarar ocks\u00e5 en politisk \u00f6verg\u00e5ngsperiod, vars stat inte kan vara n\u00e5gonting annat \u00e4n proletariatets revolution\u00e4ra diktatur<\/em>.”[5]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Vi kan h\u00e4r notera att Marx omv\u00e4xlande anv\u00e4nde orden\n“socialism” och “kommunism” d\u00e5 han refererade till framtida\nklassl\u00f6sa samh\u00e4llen (om n\u00e5got f\u00f6redrog han ordet\n“kommunism”, men vi skall f\u00f6lja Engels senare bruk och\nanv\u00e4nda ordet “socialism” f\u00f6r att beskriva framtida\nklassl\u00f6sa samh\u00e4llen baserade p\u00e5 allm\u00e4nt\n\u00e4gande och kontroll \u00f6ver produktionsmedlen).<\/p>\n\n\n\n

Id\u00e9n att socialism och kommunism var tv\u00e5 p\u00e5\nvarandra f\u00f6ljande faser av postkapitalistiska samh\u00e4llen\n\u00e5terfinns inte hos Marx utan h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Lenin.\nN\u00e4r Marx, i det i ovan citerade, skriver om det kommunistiska\nsamh\u00e4llet menar han allts\u00e5 precis detsamma som n\u00e4r han\n1852 skrev om det “klassl\u00f6sa” samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n var och en efter f\u00f6rm\u00e5ga,\n\u00e5t var och en efter behov<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Det \u00e4r sant att Marx ins\u00e5g att, om socialismen hade uppr\u00e4ttats under hans livstid, s\u00e5 hade det inte varit m\u00f6jligt att omedelbart inf\u00f6ra principen “fr\u00e5n var och en efter f\u00f6rm\u00e5ga, \u00e5t var och en efter behov” d.v.s. fri tillg\u00e5ng till alla konsumtionsvaror och tj\u00e4nster efter individuella behov. Om socialismen hade uppr\u00e4ttats p\u00e5 den tiden skulle det under de f\u00f6rsta \u00e5ren varit n\u00f6dv\u00e4ndigt att g\u00f6ra inskr\u00e4nkningar i tillg\u00e5ngen p\u00e5 konsumtionsvaror och tj\u00e4nster, om ni s\u00e5 vill, n\u00e5gon form av “ransonering”, om vi bortser fr\u00e5n detta ords anknytning till krigs- och efterkrigstidens ransoneringskort. Trots att det inte skulle varit m\u00f6jligt med fri tillg\u00e5ng efter behov 1875, s\u00e5 skulle den f\u00f6r konsumtion tilldelade m\u00e4ngden kunnat vara avsev\u00e4rt st\u00f6rre \u00e4n den arbetarna d\u00e5 fick under kapitalismen. Marx f\u00f6reslog de s.k. arbetsintygen som en m\u00f6jlig s\u00e5dan form. Det \u00e4r viktigt att inse att detta bara var ett f\u00f6rslag och d\u00e4rtill ett som var \u00f6ppet f\u00f6r allvarliga inv\u00e4ndningar. Men Marx’ po\u00e4ng var att, f\u00f6r en tid skulle n\u00e5gon metod f\u00f6r att ransonera konsumtionen vara n\u00f6dv\u00e4ndig. Han talade om den socialistiska perioden under vilken denna n\u00f6dv\u00e4ndighet skulle existera, som “det kommunistiska samh\u00e4llets f\u00f6rsta fas” j\u00e4mf\u00f6rt med en “h\u00f6gre fas” i vilken fri tillg\u00e5ng till konsumtionsvaror kunde inf\u00f6ras. L\u00e4gg m\u00e4rke till att Marx talar om olika faser av samma<\/em> samh\u00e4lle, ett samh\u00e4lle “grundat p\u00e5 gemensamt \u00e4gande av produktionsmedlen”[6]<\/a>, d.v.s. ett klassl\u00f6st, statsl\u00f6st samh\u00e4lle utan l\u00f6ner och penningsystem (Marx klargjorde att “arbetsintygen inte var pengar, inte mer pengar \u00e4n en teaterbiljetts kontram\u00e4rke”, som han uttryckte det i Kapitalet<\/strong>)[7]<\/a>. Utan tvekan kan man tala om en \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n socialismens “f\u00f6rsta” fas till dess “h\u00f6gre”, men faktum kvarst\u00e5r att Marx inte anv\u00e4nde begreppet “\u00f6verg\u00e5ngperiod” i den bem\u00e4rkelsen. F\u00f6r honom var det, som vi f\u00f6rklarat, en \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n kapitalism till socialism och inte fr\u00e5n en socialistisk fas till en annan.<\/p>\n\n\n\n

\u00d6verg\u00e5ngsperiodens l\u00e4ngd<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Hur l\u00e4nge v\u00e4ntade sig Marx att denna politiska\n\u00f6verg\u00e5ngsperiod skulle vara? Hans uppfattning i den\nfr\u00e5gan \u00e4ndrades under hans politiska liv. 1848 trodde han\nuppenbarligen att den skulle vara i \u00e5tskilliga \u00e5r. Trettio\n\u00e5r senare trodde han och Engels, beroende p\u00e5 den moderna\nindustrins v\u00e4ldiga utveckling under den g\u00e5ngna perioden, att\nden skulle bli avsev\u00e4rt kortare.<\/p>\n\n\n\n

I det Kommunistiska Manifestet<\/strong> fr\u00e5n 1848 talas det om\natt arbetarklassen er\u00f6vrar den politiska makten och anv\u00e4nder<\/p>\n\n\n\n

“sin politiska makt till att s\u00e5\nsm\u00e5ningom<\/em> fr\u00e5nta bourgeoisin allt kapital och\ncentralisera alla produktionsinstrument i statens, i det som\nh\u00e4rskande klass organiserade proletariatets h\u00e4nder samt\nfortast m\u00f6jligt \u00f6ka m\u00e4ngden av produktionskrafter.” (min\nkursiv.)<\/p>\n\n\n\n

Marx och Engels forts\u00e4tter med att r\u00e4kna upp olika\n\u00e5tg\u00e4rder som de och andra medlemmar av det Kommunistiska\nF\u00f6rbundet trodde att arbetarklassen, n\u00e4r den kom till makten,\nskulle vidta f\u00f6r att g\u00f6ra “despotiska ingrepp i\negendomsr\u00e4tten”.<\/p>\n\n\n\n

De sammanfattar:<\/p>\n\n\n\n

“N\u00e4r, under utvecklingens lopp<\/em>,\nklasskillnaderna f\u00f6rsvunnit och all produktion koncentrerats i\nh\u00e4nderna p\u00e5 de f\u00f6renade individerna, s\u00e5\nf\u00f6rlorar den offentliga makten sin politiska karakt\u00e4r.” (min\nkursiv)[8]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Uppenbarligen v\u00e4ntade sig Marx och Engels 1848 att\n\u00f6verg\u00e5ngsperioden till uppr\u00e4ttandet av allm\u00e4n\n\u00e4gander\u00e4tt och det d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande\navskaffandet av klasserna och staten skulle bli ganska l\u00e5ng.\nEngels uttryckte detta klart i sitt utkast till Manifestet, som inte\nanv\u00e4ndes, men som senare publicerades under titeln Kommunismens\nGrundsatser<\/strong> (och som alltid \u00e4r en anv\u00e4ndbar kommentar\ntill Manifestet). Som ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan “\u00c4r det\nm\u00f6jligt att avskaffa privategendomen med ens?”, skrev han:<\/p>\n\n\n\n

“Nej, lika lite som de redan f\u00f6refintliga produktivkrafterna med en g\u00e5ng l\u00e5ter sig m\u00e5ngfaldigas i den utstr\u00e4ckning som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r en omvandling av samh\u00e4llet. Troligast \u00e4r, att efter det att proletariatets revolution inletts kommer det nuvarande samh\u00e4llet endast s\u00e5 sm\u00e5ningom att kunna omvandlas, och f\u00f6rst d\u00e5 kommer privategendomen att kunna avskaffas n\u00e4r den d\u00e4rtill n\u00f6dv\u00e4ndiga m\u00e4ngden produktionsmedel har skapats.”[9]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Det var inte f\u00f6rr\u00e4n senare, d\u00e5 v\u00e5gen efter\n1848 \u00e5rs revolution\u00e4ra entusiasm hade ebbat ut, som Marx och\nEngels utvecklade hela inneb\u00f6rden i detta. De hade i sj\u00e4lva\nverket sagt att uppr\u00e4ttandet av socialismen inte var m\u00f6jligt\n1848. I en inledning fr\u00e5n 1895 till n\u00e5gra artiklar om\nfransk politik, som Marx skrivit 1850, sade Engels detta rent ut:<\/p>\n\n\n\n

“Historien har korrigerat oss och alla, som t\u00e4nkte p\u00e5 liknande s\u00e4tt. Den har klargjort, att den ekonomiska utvecklingsniv\u00e5n p\u00e5 kontinenten d\u00e5 \u00e4nnu inte p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r var mogen f\u00f6r ett avskaffande av det kapitalistiska produktionss\u00e4ttet.”[10]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Kapitalismens utvecklingsniv\u00e5<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Engels hade f\u00f6rvisso helt r\u00e4tt p\u00e5 den punkten.\nKapitalismen dominerade vid den tiden endast i ett land, vilket Fritz\nSternberg har p\u00e5pekat:<\/p>\n\n\n\n

“N\u00e4r Karl Marx och Friedrich Engels skrev ‘Det\nKommunistiska Manifestet’ – d.v.s. i mitten av 1800-talet – dominerade\nkapitalismen enbart i England; USA var \u00e4nnu bara en koloni i\nvilken jordbrukarnas antal var mycket st\u00f6rre \u00e4n antalet\nsysselsatta i industrin; i Europa var den spirande kapitalismen\nbegr\u00e4nsad till v\u00e4st – i Tyskland t.ex. dominerade\nf\u00f6rkapitalistiska produktionsformer; Ryssland och Japan var\n\u00e4nnu feodala stater; och l\u00e4ngs Asiens kuster fanns\nf\u00f6rh\u00e5llandevis f\u00e5 platser som hade kontakt med de\nv\u00e4sterl\u00e4ndska l\u00e4nder d\u00e4r den kapitalistiska\nutvecklingen hade b\u00f6rjat. P\u00e5st\u00e5endet, att vid den\ntiden var kanske 10 % av v\u00e4rldens befolkning sysselsatta i\nkapitalistisk produktion, \u00e4r f\u00f6rmodligen en optimistisk\nuppskattning.”[11]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Om socialismen inte var m\u00f6jlig 1848 reser detta en intressant\nfr\u00e5ga (med klar relevans f\u00f6r senare f\u00f6rs\u00f6k att\nuppr\u00e4tta “socialism” i ett enda efterblivet land): Vad skulle\narbetarklassen, eller snarare en grupp beslutsamma kommunister, kunnat\ng\u00f6ra om de, mot f\u00f6rmodan, gripit den politiska makten vid den\ntiden? S\u00e4kerligen bara utvecklat kapitalismen. Faktum \u00e4r att\nde uppr\u00e4knade \u00e5tg\u00e4rderna i slutet av kapitel 2 i\nManifestet (Prolet\u00e4rer och kommunister), och som refereras till i\novan, med r\u00e4tta kan s\u00e4gas ha en storkapitalistisk natur.\nM\u00e5nga av dessa har sedan dess inf\u00f6rts i \u00f6ppet\nkapitalistiska l\u00e4nder (progressiv inkomstskatt, statsbank,\nnationalisering av j\u00e4rnv\u00e4gen, fri utbildning, f\u00f6rbud mot\nbarnarbete o.s.v.), vilket antyder att det inte fanns n\u00e5got\ninneboende antikapitalistiskt drag i dem.<\/p>\n\n\n\n

Varken Marx eller Engels gick s\u00e5 l\u00e5ngt som att\nf\u00f6rkasta dessa \u00e5tg\u00e4rder, eller p\u00e5st\u00e5 att\n1848 \u00e5rs kommunister hade fel d\u00e5 de t.o.m. trodde att de\nkunde er\u00f6vra den politiska makten, f\u00f6r att nu inte tala om\natt uppr\u00e4tta socialismen vid den tiden. F\u00f6ljande skrev\nemellertid Engels 1872 om dessa \u00e5tg\u00e4rder:<\/p>\n\n\n\n

“… d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4gges ingen s\u00e4rskild vikt vid de i slutet av andra kapitlet f\u00f6reslagna revolution\u00e4ra \u00e5tg\u00e4rderna. Denna passus skulle i dag i m\u00e5nga avseenden lyda annorlunda … \u00e4r idag detta program delvis f\u00f6r\u00e5ldrat”.[12]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Om f\u00f6r tidiga makt\u00f6vertaganden<\/a><\/h3>\n\n\n\n

1850 diskuterade Engels Thomas M\u00fcnzers \u00f6de som ledaren\nf\u00f6r ett kommunistiskt parti, som kommit till makten innan\nvillkoren f\u00f6r uppr\u00e4ttandet av ett kommunistiskt samh\u00e4lle\nmognat. Denna passus \u00e4r v\u00e4rd att citeras i sin helhet:<\/p>\n\n\n\n

“Det v\u00e4rsta som kan h\u00e4nda ledaren f\u00f6r ett extremt parti \u00e4r att n\u00f6dgas \u00f6verta makten vid en tidpunkt, d\u00e5 r\u00f6relsen \u00e4nnu inte \u00e4r mogen f\u00f6r den klass’ herrav\u00e4lde han representerar och f\u00f6r de \u00e5tg\u00e4rder, som detta herrav\u00e4lde fordrar. Vad han kan<\/em> g\u00f6ra, beror inte p\u00e5 hans vilja utan p\u00e5 graden av antagonism mellan de olika klasserna, och p\u00e5 utvecklingsniv\u00e5n f\u00f6r de materiella existensbetingelserna och f\u00f6r produktion och varuutbyte, p\u00e5 vilken utvecklingsgraden av klassmots\u00e4ttningar alltid beror. Vad han b\u00f6r<\/em> g\u00f6ra, vad hans eget parti beg\u00e4r av honom, beror heller inte p\u00e5 honom, men inte heller p\u00e5 utvecklingsgraden av klasskampen och dess betingelser. Han \u00e4r bunden vid sina tidigare framlagda doktriner och krav, vilka \u00e5terigen inte framg\u00e5r ur \u00f6gonblickets klassrelationer eller ur dagens mer eller mindre tillf\u00e4lliga produktions- och handelsniv\u00e5, utan ur hans egen mer eller mindre intr\u00e4ngande insikt i det allm\u00e4nna resultatet av den samh\u00e4lleliga och politiska r\u00f6relsen. Han befinner sig allts\u00e5 i ett ol\u00f6sbart dilemma. Vad han kan<\/em> g\u00f6ra, mots\u00e4ger alla hans tidigare handlingar, hans principer och hans partis omedelbara intressen, och vad han b\u00f6r<\/em> g\u00f6ra, kan inte g\u00f6ras. Han \u00e4r, kort sagt, tvungen att f\u00f6retr\u00e4da, inte sitt parti, sin klass utan den klass, f\u00f6r vilkens herrav\u00e4lde r\u00f6relsen just d\u00e5 \u00e4r mogen. I r\u00f6relsens intresse m\u00e5ste han befr\u00e4mja en f\u00f6r honom fr\u00e4mmande klass’ intressen, och avf\u00e4rda sin egen klass med fraser och l\u00f6ften, med bedyranden om att denna fr\u00e4mmande klass’ intressen \u00e4r dess egna. Den som r\u00e5kar in i denna skeva situation \u00e4r r\u00e4ddningsl\u00f6st f\u00f6rlorad.”[13]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Marx hade sj\u00e4lv skrivit n\u00e5got liknande i oktober 1847\n(ett par m\u00e5nader innan han och Engels skrev Manifestet<\/strong>):<\/p>\n\n\n\n

“Om proletariatet f\u00f6rst\u00f6r bourgeoisiens politiska herrav\u00e4lde, kommer detta bara att vara en tillf\u00e4llig seger, bara ett inslag i den borgerliga revolutionens<\/em> tj\u00e4nst, liksom 1794, s\u00e5 l\u00e4nge som i det historiska f\u00f6rloppet, i dess r\u00f6relse, inte de materiella villkor skapats som n\u00f6dv\u00e4ndigg\u00f6r avskaffandet av det borgerliga produktionss\u00e4ttet och s\u00e5ledes slutgiltigt kullkastar borgerligt politiskt herrav\u00e4lde.” (Marx kursiv.)[14]<\/a><\/p>\n\n\n\n

\u00c4r det f\u00f6r mycket sagt att p\u00e5st\u00e5, att om Marx\noch Engels och de andra i det Kommunistiska F\u00f6rbundet f\u00e5tt\nkontroll \u00f6ver den politiska makten utan m\u00f6jlighet att bygga\nsocialismen, s\u00e5 skulle de varit “ohj\u00e4lpligt f\u00f6rlorade”,\ni det att de inte skulle haft n\u00e5got alternativ till att utveckla\nkapitalismen (\u00e4ven om det blivit i form av statskapitalism)?<\/p>\n\n\n\n

Hur som helst, den situationen uppstod aldrig, den var inte ens en\navl\u00e4gsen m\u00f6jlighet. I exil i London ins\u00e5g snart Marx\noch Engels futtigheten i att kommunister konspirerade f\u00f6r att\ngripa den politiska makten i den omedelbara framtiden. De v\u00e4nde\nsin uppm\u00e4rksamhet mot den stora och h\u00e5rda uppgiften att\nf\u00f6rbereda arbetarklassen att organisera sig f\u00f6r att\ner\u00f6vra politisk den makten.<\/p>\n\n\n\n

Efter 1848 gjorde den moderna industrin stora framsteg. 1847 hade\nEngels skrivit, att produktionsmedlen inte fanns tillg\u00e4ngliga i en\nkvantitet som till\u00e4t ett omedelbart, eller ens snabbt,\nuppr\u00e4ttande av socialismen. Ett kvarts sekel senare, 1872, skrev\nhan:<\/p>\n\n\n\n

“… just genom denna industriella revolution har det m\u00e4nskliga arbetets produktionskraft n\u00e5tt en s\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5 att det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen under m\u00e4nniskans existens \u00e4r m\u00f6jligt att vid f\u00f6rnuftig f\u00f6rdelning av arbetet mellan alla inte bara producera tillr\u00e4ckligt mycket f\u00f6r alla samh\u00e4llsmedlemmars rikliga konsumtion och f\u00f6r uppl\u00e4ggandet av en rikhaltig reservfond utan ocks\u00e5 sk\u00e4nka varje individ tillr\u00e4cklig fritid f\u00f6r att han skall kunna uppr\u00e4tth\u00e5lla det som verkligen \u00e4r n\u00e5got v\u00e4rt av den historiska bildningstraditionen – vetenskap, konst, umg\u00e4ngesformer o.s.v. – och inte bara uppr\u00e4tth\u00e5lla denna tradition utan f\u00f6rvandla den fr\u00e5n den h\u00e4rskande klassens monopol till hela samh\u00e4llets gemensamma egendom och vidareutveckla den.”[15]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Och sex \u00e5r senare, i den del av Anti-D\u00fchring<\/strong> som\nsenare publicerades i den ofantligt popul\u00e4ra pamfletten Socialismens\nutveckling\nfr\u00e5n\nutopi\ntill\nvetenskap<\/strong>:<\/p>\n\n\n\n

“M\u00f6jligheterna att genom samh\u00e4llelig produktion tillf\u00f6rs\u00e4kra alla samh\u00e4llsmedlemmar en existens som inte endast \u00e4r materiellt fullt tillfredsst\u00e4llande och dag f\u00f6r dag blir allt rikare utan som \u00e4ven garanterar dem en fullst\u00e4ndigt fri utbildning och syssels\u00e4ttning f\u00f6r deras kroppsliga och andliga anlag – denna m\u00f6jlighet finns nu f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, men den finns<\/em>.” (Engels kursiv.)[16]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Med andra ord var det Engels \u00e5sikt p\u00e5 1870-talet att\n“tillst\u00e5ndet hos den ekonomiska utvecklingen var … mogen\nf\u00f6r eliminering av den kapitalistiska produktionen.” Medan han\nantagligen inte skulle ha svarat ja p\u00e5 fr\u00e5gan “Kommer det\natt vara m\u00f6jligt att avskaffa privategendomen med ens?” skulle han\ns\u00e4kert ha svarat att den kunde avskaffas (d.v.s. att allm\u00e4nt\n\u00e4gande och ett klassl\u00f6st samh\u00e4lle kunde uppr\u00e4ttas)\nt\u00e4mligen snabbt. Den principiella inst\u00e4llningen hos Marx och\nEngels p\u00e5 den h\u00e4r punkten \u00e4r klar: ju h\u00f6gre\nutvecklingsniv\u00e5 hos produktionsmedlen, ju kortare beh\u00f6vde\nden politiska \u00f6verg\u00e5ngsperioden bli f\u00f6r att g\u00f6ra\ndem till hela samh\u00e4llets allm\u00e4nna egendom.<\/p>\n\n\n\n

Engels \u00f6verdrev n\u00e4r han 1872 skrev att produktionsmedlen\nkunde tillhandah\u00e5llit “tillr\u00e4ckligt f\u00f6r alla\nsamh\u00e4llsmedlemmars rikliga konsumtion och f\u00f6r en riklig\nreservfond.” Givetvis var de tillr\u00e4ckliga f\u00f6r att\nfullst\u00e4ndigt eliminera materiell fattigdom och f\u00f6r att\nh\u00f6ja allas konsumtion \u00f6ver den niv\u00e5 de m\u00e5ste\nuth\u00e4rda under kapitalismen. Men det skulle faktiskt inte varit\nm\u00f6jligt att inf\u00f6ra principen “fr\u00e5n var och en efter\nf\u00f6rm\u00e5ga, \u00e5t var och en efter behov.” Engels\nerk\u00e4nde naturligtvis detta och det var ocks\u00e5 Marx po\u00e4ng\ni anteckningarna om Gothaprogrammet<\/strong> om oundvikligheten av vissa\nbegr\u00e4nsningar i den fria konsumtionen under socialismens\n“f\u00f6rsta fas”.<\/p>\n\n\n\n

Socialismens karakt\u00e4r<\/a><\/h3>\n\n\n\n

N\u00e4r vi har diskuterat fr\u00e5gan om hur l\u00e5ng Marx och\nEngels v\u00e4ntade sig att den politiska\n\u00f6verg\u00e5ngsperioden<\/em> mellan kapitalism och socialism skulle\nbli, kan vi fr\u00e5ga oss, hur l\u00e5ng tid trodde de att\n\u00f6verg\u00e5ngen (i brist p\u00e5 andra ord) mellan den\n“f\u00f6rsta” och den ” h\u00f6gre” fasen av socialism skulle ta. Detta\n\u00e4r n\u00e5got som de inte tycks ha diskuterat, men det \u00e4r\nklart att samma princip \u00e4r till\u00e4mpbar: ju mer utvecklade\nproduktionsmedel – ju kortare period.<\/p>\n\n\n\n

En sak \u00e4r dock klar. Att utvecklingen av produktionsmedlen\nunder den h\u00e4r perioden skulle ske p\u00e5 grundval av\nallm\u00e4nt \u00e4gande och demokratisk kontroll \u00f6ver\nproduktionsmedlen och det f\u00f6ljdriktiga avskaffandet av marknad,\npengar, k\u00f6p och f\u00f6rs\u00e4ljning, l\u00f6ner, profit etc. Det\nkommunistiska samh\u00e4llets “f\u00f6rsta” fas liksom dess\n“h\u00f6gre” skulle vara ett icke-marknadssamh\u00e4lle, i vilket\nproduktionen skulle kunna planeras medvetet f\u00f6r att\ntillfredsst\u00e4lla m\u00e4nskliga behov. Det som skulle produceras\nskulle vara anv\u00e4ndbara saker, f\u00f6r direkt tilldelning till\ndemokratiskt beslutade sociala anv\u00e4ndningsomr\u00e5den\n(individuell konsumtion, kollektiv konsumtion, utvidgning av produktiva\nresurser, reserver etc.).<\/p>\n\n\n\n

Det Marx kallade “varuproduktion”, produktionen av varor f\u00f6r\nf\u00f6rs\u00e4ljning p\u00e5 en marknad, skulle inte existera, skulle\nverkligen inte kunna existera, utan att samh\u00e4llet slutade vara\nsocialistiskt.<\/p>\n\n\n\n

Marx klargjorde upprepade g\u00e5nger att socialismen, i b\u00e5da<\/em> dess faser, var ett samh\u00e4lle utan marknad, d.v.s. ett samh\u00e4lle med produktion enbart f\u00f6r direkt anv\u00e4ndning. Det Kommunistiska Manifestet<\/strong> talade uttryckligen om “det kommunistiska upph\u00e4vandet av k\u00f6p och f\u00f6rs\u00e4ljning” och om avskaffandet, inte bara av kapital (rikedom som anv\u00e4nds f\u00f6r att producera annan rikedom med utsikt om att erh\u00e5lla vinst) utan ocks\u00e5 av l\u00f6nearbetet.[17]<\/a> I Kapitalets<\/strong> f\u00f6rsta del talar Marx om “omedelbart samh\u00e4lleligt arbete, en produktionsform som \u00e4r fullst\u00e4ndigt of\u00f6renlig med varuproduktionen …”[18]<\/a> och i del 2 om saker som \u00e4r annorlunda “om produktionen stod under samh\u00e4llets ledning och inte hade formen av varuproduktion …”. I del 2 s\u00e4ger Marx p\u00e5 tv\u00e5 st\u00e4llen, d\u00e5 han j\u00e4mf\u00f6r hur socialism och kapitalism skulle angripa ett visst problem, att det under socialismen inte skulle finnas n\u00e5gra pengar som skulle komplicera f\u00f6rh\u00e5llandena: “Om vi f\u00f6rest\u00e4ller oss att samh\u00e4llet inte \u00e4r kapitalistiskt utan kommunistiskt, skulle det f\u00f6r det f\u00f6rsta inte finnas n\u00e5got penningkapital …” och “vid samh\u00e4llelig produktion bortfaller penningkapitalet”.[19]<\/a> Med andra ord, under socialismen \u00e4r produktionen och f\u00f6rdelningen av rikedomar enbart en fr\u00e5ga om organisation och planering.<\/p>\n\n\n\n

Mandel och Sovjetunionen<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Det \u00e4r just Mandel som \u00e4r Marx mest inflytelserika och\nkunniga motst\u00e5ndare (och de andra som h\u00e5llit med honom, i\nsynnerhet Bordiga) p\u00e5 den h\u00e4r punkten om den absoluta\nicke-marknadskarakt\u00e4ren under socialismens f\u00f6rsta “fas”. I\nsin ess\u00e4 “Economics of the Transition Period” p\u00e5pekar Mandel\natt “omedelbart efter oktoberrevolutionens seger och s\u00e4rskilt\nunder krigskommunismens tid, betraktade teoretikerna uppbyggnaden av\nden socialistiska ekonomin i f\u00f6rsta hand i termer av marknadens\noch penningekonomins omedelbara och allm\u00e4nna f\u00f6rsvinnande”.<\/p>\n\n\n\n

Betecknande \u00e4r att han inte ifr\u00e5gas\u00e4tter varf\u00f6r\ndet var s\u00e5, eftersom detta skulle ha tvingat honom att medge att\np\u00e5 den h\u00e4r punkten f\u00f6ljde de bolsjevikiska\nt\u00e4nkarna den marxistiska traditionen.<\/p>\n\n\n\n

Mandel forts\u00e4tter med att p\u00e5st\u00e5 att i Ryssland visade det sig snart att “bevarade penning- och marknadsrelationer b\u00e4st tj\u00e4nade att maximera ekonomisk tillv\u00e4xt och b\u00e4st f\u00f6rsvarade arbetarnas intressen som konsumenter” och f\u00f6r att sammanfatta genom att formulera f\u00f6ljande allm\u00e4nna lag<\/em>: “Marknads- och penningkategoriernas kvarlevnad visar sig s\u00e5ledes vara oundvikliga under \u00f6verg\u00e5ngsperioden fr\u00e5n kapitalism till socialism”.[20]<\/a><\/p>\n\n\n\n

(Vad erfarenheterna fr\u00e5n Ryssland under den s.k.\nkrigskommunismen verkligen bevisade var att Ryssland isolerat vid denna\ntidpunkt bara var moget f\u00f6r n\u00e5gon form av kapitalism – med\ndess “marknads- och penningkategorier” – och inte f\u00f6r socialism.)\nSom han skrev i “Statskapitalismens inkonsekvenser”:<\/p>\n\n\n\n

“Socialism betyder ett klassl\u00f6st samh\u00e4lle.\nDet f\u00f6ruts\u00e4tter d\u00e4rf\u00f6r inte bara undertryckande av\nprivat \u00e4gande till produktionsmedlen, i framtiden f\u00f6rvaltade\np\u00e5 ett planerat s\u00e4tt av de f\u00f6renade producenterna\nsj\u00e4lva, utan kr\u00e4ver ocks\u00e5 en utvecklingsniv\u00e5 hos\nproduktivkrafterna som m\u00f6jligg\u00f6r bortvittrandet av\nvaruproduktion, pengar och av staten” och “Arbetarklassen … \u00e4r\ninte kapabel att bygga ett socialistiskt samh\u00e4lle i ett enda land,\ninte ens i USA (f\u00f6r att inte tala om Storbritannien eller\nV\u00e4steuropa)”.<\/p>\n\n\n\n

“Det tredje samh\u00e4llet”<\/a><\/h3>\n\n\n\n

Allt som kan uppr\u00e4ttas under den n\u00e4rmaste tiden,\ns\u00e4ger Mandel, \u00e4r ett tredje samh\u00e4lle, varken\nkapitalistiskt eller socialistiskt, som syftar till att utveckla\nproduktionsmedlen till en niv\u00e5 d\u00e4r v\u00e4rldssocialismen\nblir m\u00f6jlig som ett \u00f6verfl\u00f6dssamh\u00e4lle: ett\n“\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle” mellan kapitalism och socialism,\nmed sin egen sociala struktur och ekonomiska lagar olika b\u00e5de\nkapitalismens och socialismens. Mandel beskriver detta sitt s.k.\n\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle som f\u00f6ljer:<\/p>\n\n\n\n

“Nationalisering av produktionsmedlen under arbetarnas kontroll, demokratiskt planerad ekonomi, men fortfarande med varuproduktion av konsumtionsvaror, med penningsystemets \u00f6verlevnad, med utrikeshandel och med en arbetarnas arm\u00e9 s\u00e5 l\u00e4nge som hotet fr\u00e5n starka borgerliga stater kvarst\u00e5r”.[21]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Detta “\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle” kan, liksom kapitalismen\nmen till skillnad fr\u00e5n socialismen, byggas nationellt. Det borde\nfaktiskt vara, s\u00e4ger Mandel, det omedelbara m\u00e5let f\u00f6r\nvarje nations arbetarklass (p\u00e5 det s\u00e4ttet f\u00f6rkastar han\nden marxistiska synen, att arbetarklassen i alla l\u00e4nder b\u00f6r\nsikta p\u00e5 en mer eller mindre samtidig socialistisk\nv\u00e4rldsrevolution.)<\/p>\n\n\n\n

Om Marx verkligen skrev under denna st\u00e5ndpunkt, om att det\nfanns ett annat samh\u00e4llssystem – existerande under en hel epok –\nmellan kapitalismen och socialismen, \u00e4r det m\u00e4rkligt,\nf\u00f6r att uttrycka det milt, att han aldrig n\u00e4mnde det. Han\ntalar faktiskt ingenstans om n\u00e5got “\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle<\/em>”\nmellan\nkapitalism\noch\nsocialism,\neller f\u00f6r att anv\u00e4nda\nn\u00e5gra fraser som Mandel anv\u00e4nder “epoken av\n\u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n kapitalism till socialism”. Marx talade\nvisserligen om en “politisk \u00f6verg\u00e5ngsperiod” och om “en\nperiod av revolution\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndring” mellan kapitalismen\noch socialismen, men som vi har sett, detta var enbart den period under\nvilken arbetarklassen utnyttjade sin kontroll \u00f6ver statsmakten\nf\u00f6r att uppr\u00e4tta det allm\u00e4nna \u00e4gandet av\nproduktionsmedlen, en relativt kort politisk<\/em>\n\u00f6verg\u00e5ngsperiod, som skulle vara kortare ju h\u00f6gre\nutvecklingsniv\u00e5 som produktionsmedlen befann sig p\u00e5\nn\u00e4r arbetarklassen vann kontroll \u00f6ver den politiska makten\noch den skulle definitivt inte vara en “epok”.<\/p>\n\n\n\n

Mandel f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e4ttf\u00e4rdiga sin inst\u00e4llning\ngenom att identifiera sitt ” \u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle” med\nMarx’ “f\u00f6rsta fasen i ett kommunistiskt samh\u00e4lle” (trots det\nfaktum att frasen “f\u00f6rsta fasen i ett kommunistiskt samh\u00e4lle”\nuppenbarligen betyder vad den uttrycker, f\u00f6rsta fasen i ett kommunistiskt<\/em>\nsamh\u00e4lle, inte n\u00e5got annat annorlunda samh\u00e4lle.) Marx\nins\u00e5g, som vi har sett, det oundvikliga i vissa\nbegr\u00e4nsningar av fri konsumtion under de tidiga stadierna av\nsocialismen (om den hade byggts under 1870-talet) och n\u00e4mnde\narbetstidsintygen som en m\u00f6jlighet att genomf\u00f6ra dessa.\nMandel h\u00e4vdar att om dessa arbetstidsintyg eller pengar\nanv\u00e4nds under dessa omst\u00e4ndigheter bara \u00e4r en smaksak.\nPengar, p\u00e5st\u00e5r han, \u00e4r b\u00e4ttre, d\u00e4rf\u00f6r\natt de till\u00e5ter arbetare som konsumenter st\u00f6rre valfrihet\n\u00e4n arbetstidsintyg eller n\u00e5got system med fysisk ransonering.<\/p>\n\n\n\n

Men detta grundas p\u00e5 en total missuppfattning av den marxistiska teorin om pengar. F\u00f6r Marx var pengar inte saker utan en social relation<\/em>, ett ekonomiskt f\u00f6rh\u00e5llande, som existerade p\u00e5 basis av vissa sociala relationer mellan producenterna, utm\u00e4rkande f\u00f6r en bytesekonomi. Detta \u00e5terspeglade det faktum att produktionen \u00e4nnu inte var socialiserad, utan bedrevs av isolerade individuella producenter – och senare det faktum att det, trots socialiserad produktion, fortfarande fanns privat- eller grupptill\u00e4gnelse. Han pekade p\u00e5 att arbetstidsintyg inte<\/em> var pengar, det var endast en papperslapp som gav en person r\u00e4tt att f\u00e5 ut en viss m\u00e4ngd av varor fr\u00e5n det f\u00f6rr\u00e5d som reserverats f\u00f6r individuell konsumtion. De cirkulerade inte, och inte heller redovisade de n\u00e5got samband med privat egendom. Som Marx formulerade det i ett stycke av sina antecknings om Gothaprogrammet<\/strong> – ett stycke som h\u00e4ndelsevis citeras av Mandel i Critique<\/em>-artikeln: “Inom det kooperativa samh\u00e4llet, grundat p\u00e5 gemensam r\u00e4tt till produktionsmedlen, utbyter producenterna inte sina varor.”[22]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Vi vill inte f\u00f6rsvara systemet med “arbetstidsintyg”. Redan p\u00e5 Marx’ tid var det otillfredsst\u00e4llande, med m\u00e5nga nackdelar, av vilka Marx sj\u00e4lv bara erk\u00e4nde n\u00e5gra. Vi ansluter oss till \u00e5sikten, att Marx’ kritik mot f\u00f6rslaget att inf\u00f6ra “arbetspengar” under kapitalismen, ocks\u00e5 i viss utstr\u00e4ckning \u00e4r giltig mot f\u00f6rslaget om “arbetstidsintyg” under socialismens tidiga faser.[23]<\/a> Det \u00e4r dock tydligt att Marx inte betraktade anv\u00e4ndandet av pengar (denna vara som blivit allm\u00e4nt utbytbar mot andra varor) som ett alternativ till ransonering under “den f\u00f6rsta fasen av kommunismen”.<\/p>\n\n\n\n

Faktum \u00e4r, att han skulle ha betraktat detta som en absurd,\nmots\u00e4gelsefull id\u00e9. Vi kan t\u00e4nka oss honom angripa\nMandel med samma ordval som han bek\u00e4mpade Proudhon f\u00f6r\nliknande andefattigheter!<\/p>\n\n\n\n

Den andra industriella revolutionen<\/a><\/h3>\n\n\n\n

L\u00e5t oss nu \u00e5terv\u00e4nda till fr\u00e5gan om hur\nl\u00e4nge efter grundandet av socialismen som n\u00e5gra\nrestriktioner mot fri konsumtion skulle beh\u00f6va existera. Idag,\nn\u00e4r vi ser tillbaka, kan vi s\u00e4ga att hade\nv\u00e4rldssocialismen b\u00f6rjat byggas p\u00e5 1870-talet, skulle\ndet kunnat ta omkring en generation innan fullst\u00e4ndigt fri\ntillg\u00e5ng till konsumtionsvaror och tj\u00e4nster, i enlighet med\nindividuella behov, hade kunnat fullbordas. Denna uppskattning bygger\np\u00e5 det faktum att omkring 1900 b\u00f6rjade effekterna av den\ns.k. andra industriella revolutionen m\u00e4rkas – tillg\u00e5ngen\ntill produktion av den elektriska motorn och den inre\nf\u00f6rbr\u00e4nningsmotorn. Gl\u00f6m inte att Marx och Engels\nbed\u00f6mde m\u00f6jligheterna f\u00f6r socialismen p\u00e5 basis av\nenbart den f\u00f6rsta industriella revolutionen (anv\u00e4ndandet av\n\u00e5ngmaskinen i produktionen). Marx, som dog 1883, s\u00e5g aldrig\nvare sig en elektrisk motor eller en inre f\u00f6rbr\u00e4nningsmotor.\nMen naturligtvis gjorde varje teknologiskt framsteg hans argument\nf\u00f6r socialismen mer relevanta.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av denna andra industriella revolution blev\nkapitalismen omkring \u00e5r 1900 det h\u00e4rskande\nv\u00e4rldssystemet. Med “h\u00e4rskande” menar vi inte att\nkapitalismen existerade i hela v\u00e4rlden, utan endast att alla\nm\u00e4nniskor i hela v\u00e4rlden, \u00e4ven om de levde under\nf\u00f6rkapitalistiska f\u00f6rh\u00e5llanden avgjort var\np\u00e5verkade av v\u00e4rldskapitalismens verkningar. Man kan\ns\u00e4ga att i.o.m. sekelskiftet 1900 blev kapitalismen ett\nv\u00e4rldssystem vilket en del marxistiska skribenter beskrivit som\natt kapitalismen blev “imperialistisk”. Utbrottet av det f\u00f6rsta v\u00e4rlds<\/em>kriget\ni\nm\u00e4nsklighetens\nhistoria\n1914\nblev en blodig bekr\u00e4ftelse\np\u00e5 detta. F\u00f6r att citera Sternberg igen:<\/p>\n\n\n\n

“Kapitalistisk utveckling har tagit flera hundra \u00e5r f\u00f6r att komma till ett stadium, vid vilket kanske 10 % av v\u00e4rldens befolkning producerade efter kapitalistisk inriktning. Men inom 2\/3 av det f\u00f6ljande \u00e5rhundradet – fr\u00e5n ung. mitten av 1800-talet till utbrottet av f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget – blev kapitalismen det dominerande produktionss\u00e4ttet, inte bara i ett land, England, utan \u00f6ver hela v\u00e4rlden, tills kanske mellan 25 och 30 % av v\u00e4rldens befolkning producerade efter kapitalistiska riktlinjer. Kapitalismen i Storbritannien, USA, V\u00e4sttyskland och V\u00e4steuropa hade praktiskt taget monopol i produktionen. Vid samma tidpunkt hade kapitalistisk utveckling gjort betydande framsteg i Ryssland och Japan, trots att feodala kvarlevor alltj\u00e4mt existerade. I andra asiatiska l\u00e4nder hade det f\u00f6rkapitalistiska produktionss\u00e4ttet definitivt undergr\u00e4vts.”[24]<\/a><\/p>\n\n\n\n

Vi kan faktiskt datera slutet p\u00e5 kapitalismens roll i\nhistorien – d.v.s. att skapa de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna\nf\u00f6r ett socialistiskt \u00f6verfl\u00f6dssamh\u00e4lle – till\ndenna tidpunkt. \u00c5r 1900 hade kapitalismen totalt \u00f6verlevt\nsin n\u00f6dv\u00e4ndighet. Fr\u00e5n och med d\u00e5 har bara det omedelbara<\/em>\nbyggandet av v\u00e4rldssocialismen varit “progressivt”. Fr\u00e5n och\nmed d\u00e5 kunde faktiskt v\u00e4rldssocialismen – naturligtvis med\nutvecklandet av en socialistisk r\u00f6relse bland majoriteten av\narbetarklassen i de industriella delarna av v\u00e4rlden – ha grundats\n“i ett slag” av en mer eller mindre v\u00e4rldsomfattande socialistisk\nrevolution.<\/p>\n\n\n\n

Sedan 1900 kvarst\u00e5r f\u00f6rvisso arbetarklassens behov att\norganisera sig f\u00f6r att gripa den politiska makten i alla\nv\u00e4rldens olika stater, och i detta avseende beh\u00f6vs\nfortfarande en “politisk \u00f6verg\u00e5ngsperiod”, under vilken\narbetarklassen anv\u00e4nder statsmakten f\u00f6r att inf\u00f6ra det\nallm\u00e4nna \u00e4gandet av produktionsmedlen. Men eftersom perioden\nskulle vara s\u00e5 kort att man kan bortse fr\u00e5n den, har\nbegreppet \u00f6verg\u00e5ngsperiod blivit \u00f6verspelat.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt – trots att under de f\u00f6rsta \u00e5ren\nav socialismen, n\u00e4r oredan efter kapitalismen reds ut och d\u00e5\nvissa restriktioner p\u00e5 fullst\u00e4ndigt fri tillg\u00e5ng till\nkonsumtionsvaror fortfarande skulle kunna vara n\u00f6dv\u00e4ndiga –\nkan nu det v\u00e4rldssocialistiska samh\u00e4llet snabbt (gott och\nv\u00e4l under ett decennium h\u00f6gt r\u00e4knat) fullf\u00f6lja den\nv\u00e4gledande distributionsprincipen fri tillg\u00e5ng till\nkonsumtionsvaror och service i f\u00f6rh\u00e5llande till individuella\nbehov. Sammanfattningsvis: teorin om en “\u00f6verg\u00e5ngsperiod”\nsom skulle vara n\u00e5gra \u00e5r mellan kapitalism och socialism\n\u00e4r idag en f\u00f6r\u00e5ldrad teori fr\u00e5n 1800-talet, medan\nid\u00e9n om ett “\u00f6verg\u00e5ngssamh\u00e4lle” mellan\nkapitalism och socialism som framf\u00f6rts av Mandel aldrig \u00f6ver\nhuvud taget funnits hos Marx.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Noter:<\/a><\/h3>\n\n\n\n

[1]<\/a> Ernest Mandel, “Ten Theses on the social and Economic Laws Governing the Society Transitional between Capitalism and Socialism”, Critique<\/em> 3.<\/p>\n\n\n\n

[2]<\/a> Vilket klart p\u00e5visats av Hal Draper i hans studie \u00f6ver de tillf\u00e4llen Marx och Engels anv\u00e4nde detta och liknande uttryck. Se Drapers “Marx and the Dictatorship of the Proletariat”, New Politics<\/em>, Vol I, nr 4, sommaren 1962.<\/p>\n\n\n\n

[3]<\/a> Marx\ntill J. Weydemeyer<\/a>, 5 mars 1852, Marx and Engels, Selected Works<\/em>,\nVol\nII,\nForeign\nLanguage\nPublishing House, Moscow, 1958, sid. 452.<\/p>\n\n\n\n

[4]<\/a> F. Engels, “The\nHousing Question<\/a>“, i Marx och Engels, Selected Works, Vol I, FLPH,\nMoscow, 1958, sid. 613.<\/p>\n\n\n\n

[5]<\/a> Karl Marx, “Kritiken\nav\nGothaprogrammet<\/a>“, Aurora, Stockholm 1975, sid. 40.<\/p>\n\n\n\n

[6]<\/a> Karl Marx, “Gritique\nof\nthe\nGotha\nProgramme<\/a>“, Progress Publishers, Moscow, 1971, sid. 16.<\/p>\n\n\n\n

[7]<\/a> Karl Marx, Capital<\/a><\/em>,\nVol\nI,\nFLPH,\n1961,\nsid. 94.<\/p>\n\n\n\n

[8]<\/a> Marx och Engels, “Manifesto\nof\nthe\nCommunist\nParty<\/a>“, FLPH, Moscow, 1954, sid. 80-81.<\/p>\n\n\n\n

[9]<\/a> F. Engels, “Principles\nof\nCommunism<\/a>“, Pluto Press, London, u.d., sid. 13.<\/p>\n\n\n\n

[10]<\/a> F. Engels, “Inledning<\/a>”\ntill\nMarx’\n“Klasstriderna\ni\nFrankrike 1848-1850”, Gidlunds, Helsingfors\n1971, sid. 44.<\/p>\n\n\n\n

[11]<\/a> Fritz Sternberg, “Capitalism and\nSocialism on Trial”, Gollancz, London 1951, sid. 19.<\/p>\n\n\n\n

[12]<\/a> F. Engels, “F\u00f6rord\ntill\nden\ntyska\nupplagan\n1872<\/a>” av det “Kommunistiska Manifestet”.<\/p>\n\n\n\n

[13]<\/a> F. Engels, “The\nPeasant War in Germany<\/a>“, Lawrence and Wishart, 1969, sid. 115.<\/p>\n\n\n\n

[14]<\/a> Karl Marx, “The moralizing\nCritique and the Critical Moral”, citerad i “Karl Marx Selected\nWritings in Sociologi and Social Philosophy”, red. T. Bottomore och\nMaximilien Rubel, Penguin Books, 1963, sid. 244.<\/p>\n\n\n\n

[15]<\/a> F. Engels, “The\nHousing Question<\/a>“, i Marx och Engels, Selected Works, Vol I, sid.\n564-565.<\/p>\n\n\n\n

[16]<\/a> F. Engels, “Anti-D\u00fchring<\/a>“,\nArbetarkulturs\nf\u00f6rlag,\nStockholm\n1970,\nsid. 390.<\/p>\n\n\n\n

[17]<\/a> Marx och Engels “The\nManifest of the Communist Party<\/a>“, sid. 72-73.<\/p>\n\n\n\n

[18]<\/a> Karl Marx, Capital<\/a><\/em>,\nVol\nI,\nsid.\n94.<\/p>\n\n\n\n

[19]<\/a> Karl Marx, Capital<\/em>, Vol\nII, FLPH, Moscow, 1957, sid. 451, 315 och 358.<\/p>\n\n\n\n

[20]<\/a> Ernest Mandel, “Economics of the\nTransition Period”, i Key Problems of the Transition Period, Pathfinder\nPress, New York, 1970, sid. 38-40. Ursprungligen publicerad i “Fifty\nYears of Revolution (1917-1967): An International Symposium, ed. by\nErnest Mandel, Merit Publishers, New York, 1968.<\/p>\n\n\n\n

[21]<\/a> “The Inconsistencies of State\nCapitalism”, International Marxist Group, London 1969, sid. 17-18.<\/p>\n\n\n\n

[22]<\/a> Karl Marx, “Critique\nof\nthe\nGotha\nProgramme<\/a>“, citerad av Mandel i en fotnot p\u00e5\nsid. 13 i Critique<\/em> 3.<\/p>\n\n\n\n

[23]<\/a> Se “La P\u00e9riode de\nTransition (deuxi\u00e8me partie)”, R\u00e9volution\nInternationale<\/em> 8, Paris, mars-april, 1974. Se ocks\u00e5\n“Labour-Time Vouchers”, Socialist Standard<\/em>, London, maj 1971,\noch “Marx’s Conception of Socialism”, Socialist Standard<\/em>,\ndecember 1973.<\/p>\n\n\n\n

[24]<\/a> Fritz Sternberg, a.a.<\/em>,\nsid. 19.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Publicerat i Critique 5, 1975. Digitaliserat av Jonas Holmgren f\u00f6r Marxists Internet Archive. Critique har nyligen publicerat \u00f6vers\u00e4ttningen av en artikel av Ernest Mandel. I den utvecklar han sin numera bekanta teori att, i den sociala revolutionens f\u00f6rlopp mellan kapitalism och socialism kommer med n\u00f6dv\u00e4ndighet ett \u00f6verg\u00e5ngs”samh\u00e4lle” med egen social bas, egna produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden etc.[1] Den…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"magazine_newspaper_sidebar_layout":"","footnotes":""},"class_list":["post-1498","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1498","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1498"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1498\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.worldsocialism.org\/wsm\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1498"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}