Trotskisterna och statskapitalismen

Det nybildade Revolutionära Marxisters Förbund (trotskister) har börjat utge en tidning som heter Mullvaden. Dess första nummer behandlar bl.a. de senaste händelserna i Polen (sid. 2).Vi har några kommentarer till trotskisternas syn på Polen (och de övriga statskapitalistiska länderna).

I Polen-artikeln framkommer att RMF ser Polen som ett "övergångssamhälle", där arbetarklassen måste göra en politisk revolution för att störta byråkratin.

"Men byråkratin som politisk maktstruktur förändras inte genom att några odugliga politruker och funktionärer ersätts med ett antal uppodlade 'specialister'. Dess oförmåga att utveckla och lösa övergångssamhällets problem framstår allt tydligare i bristen på en klart formulerad revolutionär strategi - i stället ständig vacklan och oupphörliga inre slitningar. Den polska (liksom den tjeckiska, ungerska, östtyska o.s.v.) arbetarklassens perspektiv är den politiska revolutionen". (Mullvadens kursivering).

Ett övergångssamhälle definieras av Mullvaden som "perioden mellan upprättandet av proletariatets diktatur och socialismens genomförande". Den politiska revolutionen är enligt dem:

"... störtandet av det parasiterande skikt (vår kursiv), byråkratin, som på den socialiserade (förstatligade) ekonomins bas innehar och utövar den politiska makten i 'arbetarklassens namn'. Detta revolutionära maktövertagande sker alltså med bevarande av de socialiserade produktionsmedlen till skillnad från den sociala revolutionen i de kapitalistiska eller imperialistiskt dominerade länderna."

RMF drar tydligen likhetstecken med socialism och förstatligande. Det är dock inte detta som avgör om ett samhälle är kapitalistiskt eller socialistiskt.

Då människorna försörjer sig träder de in i vissa förhållanden till varandra. Varje samhälle kännetecknas av dess dominerande social-ekonomiska förhållanden. De dominerande social-ekonomiska förhållandena i kapitalistiska samhällen är förhållandet mellan lönearbete och kapital. Så är också fallet i Polen och trotskisternas övriga "övergångssamhällen". Ekonomiska kategorier som kapital, pengar, löner, profit, priser och banker kommer inte att följa med in i nästa stadium av samhällsutvecklingen - socialismen. I trotskisternas övergångssamhällen finns de allesammans.

Att Marx och Engels inte betraktade förstatligande som socialism framgår bl.a. av Engels uttalanden i Anti-Dühring. Han säger bl.a.:

"Men varken förvandlingen till aktiebolag (eller truster) eller till statsegendom förvandlar produktivkrafternas egenskap att vara kapital... Den moderna staten är, vilken form den än må anta, ingenting annat än kapitalisternas stat, den idealiske totalkapitalisten. Ju fler produktivkrafter den övertar, desto mer blir den en verklig totalkapitalist, desto fler medborgare utsugen den. Arbetarna förblir lönearbetare, proletärer. Kapitalförhållandena upphäves inte, de drives fastmer till sin spets." (Vår kursiv).

RMF anser vidare att byråkratin inte är en klass, utan ett "parasiterande skikt". Men kapitalister personifierar endast kapitalet. Det är uppenbart att den egendomslösa polska arbetarklassen inte personifierar kapitalet. Vi säger att byråkratin är en kollektiv kapitalistklass.

Den enda 'övergångsperiod' som kan existera är den historiska period då den socialistiskt medvetna majoriteten har erövrat den politisk makten för att genomföra socialism och har ingenting att göra med trotskisternas 'övergångssamhällen' och avantegarde-partier. Revolutionen för socialism är "det självständiga arbetet av det oerhörda flertalet i det oerhörda flertalets intressen". Det är den beska medicin trotskisterna måste lära sig svälja. Innan de svalt den kommer de att utgöra ett hinder för genomförandet av socialism i världen.